BESÖK www.annarapp.com
`´ Puss från Nova `´
BILDER FRÅN TRÖNDERCUP
STARTEN ;)
DEN COOLA LÖYPEMASKINEN.
TÄVLINGSLEDARE KJELL SÖRUM DELAR UT NUMMERLAPPAR.
SAMLING FÖRE START.
VIGDIS MED SINA HUNDAR.
Norska mästerskapen i Lygna
Det var en jäkla resa och fast att vi kom iväg strax efter två så var vi inte framme förrän halv tio. Vägen var krokig och hoppig och vi fick stanna så att Tor skulle få en återhämtningspaus flera gånger. Enda gången han somnade var en kort stund när han fick ligga framme hos matte.
Vi fick bo i en mysig stuga som luktade råttor, gamla matrester och annat skit. Härligt! Matte hade utedass (hi, hi) hon kan gott få känna på hur det är att skita ute. Men i stugan hade hon internet som tur var och det var nog det som räddade husse, som hade bokat alltihop, undan en utskällning...
Eftersom stugan låg i tjottaheiti, mitt ute i skogen så fick vi sova hos matte. Hon är lite mörkrädd. Det var varmt och skönt, men hon tränges lite så att jag inte kunde sträcka ut mig riktigt.
Dagen därpå var det dags för tävling. Det märktes att det var något stort på gång, för matte var nervös. Husse däremot han var precis som vanligt, trots att det var han som skulle tävla med mig.
De vägde in mig, jag fick sitta i en bur och sedan sa de att jag vägde 28.6 kg. Det är inte mycket tycker jag, vi måste nog höja den dagliga matransonen lite. Pulkan vägde de också och vad den än vägde så tycker jag att det var alldeles för mycket. (Uff...)
På startlinjen var det massvis av andra hundar! Jag blev faktiskt lite chockad. Brukar ju tycka att man ska vara hövlig och hälsa på alla man träffar, men det här blev lite för många att hålla reda på. Husse tog mig i skalmen och så bar det iväg med allihop. Vi fick stå i andra led, men var snart uppe i första. Dom som stod precis framför oss vurpade så husse lyfte över mig till ett annat spår och så hoppade han efter själv. Så´na saker är husse bra på måste jag säga. Sen var det flera stycken framför oss som vurpade och körde in i varandra. Men jag sprang snittsigt förbi dem och husse hängde på. Vi är ett ganska bra team om jag får säga det själv. Till slut låg vi fyra och hängde med i täten.
På slutet av pulkadelen blev det lite jobbigt. Det var världens backar och hade inte husse hjälpt mig med pulkan så hade vi nog stått där ännu.
I växlingen strulade det lite. Husse tog lite väl lång tid på sig att koppla lös mig och sätta fast mig i linan. Husse och finmotorik, det går inte ihop riktigt. Men vi kom iväg rätt bra och jag sprang verkligen så fort jag orkade. Jag tror att de var nöjda med mig för matte var så fjäskig efteråt så...
Här är växlingen och där någonstans i röran är jag och husse.
Här kommer Blixten Sparr, Rambo Björklund och jag Nova Rapp.
Efteråt kände jag mig lite chockad faktiskt. Det tog ett tag att smälta allt som hade hänt. Och dessutom får jag gärna en sådan där "runners high" när jag har tävlat.
Husse var riktigt trött efteråt, men väldigt nöjd med lilla mig :)
På söndagen var det dags att tävla med matte. Det var fortfarande väldigt tungt att springa, det hade kommit så mycket nysnö. Den här gången sprang vi två varv på femman och hade pulkan med oss hela tiden. Första varvet såg vi inte en pers och det var ganska skönt för då kunde man koncentrera sig på det man skulle göra. När vi gick in för varvning var det plötsligt en som startade. Jävlar vad jag sprang för att försöka hänga på. Men det var en snabb rackare och jag fick sota för det rycket. Måste påpeka att jag inte fick sådär väldans mycket hjälp av matte heller, så... Vi tappade mark och jag var tvungen att stanna och pusta lite och äta lite snö. Men det var bara en jätekort paus, en micropaus kan man säga.
Sen körde vi igen och då kom vi ifatt en gammal gubbe som drog på en gammal människogubbe. De passade verkligen ihop. Jag kollade med matte om vi inte skulle slå följe med de där veteranerna, för jag tänkte att den farten kanske passar matte bättre... men icke. frammåt röt hon, så jag bråkade väl inte den här gången. Dessutom hade vi en till framför oss som verkade lite yngre och snyggare...
Jag var faktiskt lite trött på andra varvet och när vi kom till delningen så mindes jag inte vilket håll det var jag sprang åt förra gången. Matte snackar ju grekiska när hon är sådär trött, så henne fick man ingen hjälp av; "nähöjintedrrr, hääääjkoooom". Vad betyder det egentligen? Höger? Eller vänster kanske? Fråga inte mig. Men det blev fel i alla fall. När vi stod där och bråkade om vilken väg vi skulle ta egentligen så kom det en snabb herre bakifrån. Han trodde givetvis också att han skulle åt "fel" håll och hans matte snackade inte heller förståerligt. Så han brakade rätt in i matte så hon for på rumpan (hi, hi). Sen fick dom åka före och vi följde efter. Såhär i efterhand visade det sig att vi skulle vänster. Kan ju vara bra att lägga på minnet till en annan gång... att man ska vänster menar jag.
Efteråt tyckte ändå matte att jag hade varit duktig och bortsett från incidenten i delningen och några krön med lite väl sträckt lina så tyckte jag att matte skötte sig rätt bra också. Det kan hända att vi gör det här fler gånger.
Sen var det dags att åka hem igen. Denna gång åkte vi en väg som Tor tyckte bättre om. Vi åkte i månskenet över Dovre fjäll och det tyckte vi var fint.
Kram på er och sköt om er till nästa gång!
Min första riktiga tävling!
Nu har jag varit och kört min första riktigt ordentliga tävling, med speaker och allt. Ja, jag var ju med i Trysil i fjol förstås, men om man inte räknar den...
Det första som hände var att det gick en älg rätt över våran gård, när matte höll på och packade för resan till Mora. Jag blev skitsur! Alltså, att han har mage! Dom där är ju lifsfarliga, kommer man för nära så kan man få en stöt av dom!!! Som tur är så var jag inomhus, så jag klarade mig den här gången. Jag skällde ut honom genom rutan och sen stack han.
Mellan tävlingarna bodde vi i Grönklitt och mormor och morfar hade kommit dit för att hälsa på. Yeeees!!! Och dom hade med sig leverpastej förstås, så på torsdagen fick vi smaka. Sen sa surhusse åt matte och mormor och morfar att de inte fick ge mig något extra så att jag inte skulle få skitstopp. Han är konstig husse, han vill inte att jag ska stanna och bajsa, men jag undrar just hur HAN gör när han är skitnödig? Ja, ja, det var inte så farligt, för dom lyssnade inte på sur-husse så jag fick rätt många godbitar i alla fall! Jo, jag blev lite nödig under loppet. Typiskt mackabajs sa husse...så vi blev nog avslöjade, fast att vi försökte smyga med godbitarna. Husse tyckte att jag var ganska duktig ändå och vi kom sexa. Vi var inte så himla långt efter dom som vann.
Det här är en snabb tjej och jag känner hennes plastmatte. Hon heter Mila och kör med Kristina. Dom vann damklassen! Jag är grymt impad och ska försöka få ett snack med Mila så att hon kan ge mig lite taktiska tipps.
Matte och Tor fick köra i motionsklassen. Det passar bra tycker jag, för egentligen kan man säga att dom är motionääärer båda två! Inte eliiit som jag och husse. Jag tycker dock att Tor ser lite skeptisk ut på bilden och det kan jag förstå. Hur ska det här gå, undrar han nog? Kommer hon att åka nå´t eller ska jag få dra på allt fläsk själv? Matte är mysig när hon är mjuk, men man har henne mest till att gosa med, inte så mycket till träning och så...
...men sen visade det sig att hon körde på rätt så bra. Tor sa att det i alla fall inte var skitjobbigt och här spurtar dom in i mål.
Ymer, han slog mig på tävlingen. Men bara med en halvminut. Det var ungefär vad det tog för mig att prutta :) Men sen verkade det som att han hade tagit det lite lugnt på lördagen för att kunna köra fort på söndagen. Då gick han och vann! Jag är allt lite stolt över min bror och jag hoppas verkligen att hans matte och husse kom ihåg att ge honnom leverpastej, eller ååååtminstonde en tååårta!
Här kommer räserjag och sporthusse!
Gunilla och Grim körde också. Dom kämpade på bra, men Grim mådde lite illa. Jag tror att han skulle försöka låta bli att kasta i sig snö precis i starten, då kanske han skulle må lite bättre, men jag vet inte om jag törs säga till honom, för han är mycke äldre än mig... och jättesnygg!
Sen på söndagen blev det stackars mig som fick dra på matte och Tor som fick köra med husse. Otur. Vet inte riktigt vad det bli för klass när man mixar motion och elit på det där viset, men vi sprang i alla fall. Första varvet var väl okej. Visst var det tungt, men det gick ändå gaaaanska bra. Sen på andra varvet så kom vi äntligen ifatt en av hundarna framför! Det var inte samma ras som vi, det var en huskey tror jag. Han var ganska gullig med allt sitt lurv och snäll var han också, för han sa ingenting när jag pussade honom. Men matte blev skitsur! Jag har aldrig sett henne så sur. Neeeej, röt hon. Frammååååt. Ja, vadå? trodde hon att jag skulle springa bakåt då eller? Jag sprang ju frammåt, i ett jätteskönt tempo med min nya kompis. Äh, matte blev visst lite väääl tävlingsinriktad, för sen hörde jag att hon och husse pratade om det hela vägen hem. Vaddå? Big deal liksom!? Aja, nästa helg ska jag tydligen vara med på en annan tävling. Få se om jag kanske springer om några hundar då... Kanske, kanske inte. Jag bestämmer själv ;)
Kram på er!
Jul, Nyårsrace och Tröndercup
Tomten däremot gillade jag INTE! Han fick sig en riktig utskällning, så han gick iväg och sen kom morfar och delade ut våra paket istället. Eller egentligen så var nog morfar där bakom skägget på tomten... eller... ja, jag fattade inte riktigt, men vi fick vår pastej i alla fall. På jul (det är typ enda gången) gör sig matte och husse fina. Det tyckte dom skulle förevigas. Jag tyckte oxå att de var fina, men jag hjälpte matte lite att designa om hennes strumbyxår, så att de blev lite mera... nät liksom.
Så här såg de ut när de gjort sig så fina som det gick och skrattade kontrollerat mot kameran.
Efter julen drog vi vidare mot Mora för att fira nyår. Det var kuuul att träffa brorsan igen! Vi hundar fick vara med i ett race som de kallar för nyårsracet. Det är jättekul och jag sprang nästan så fort jag kunde. Det som var lite konstigt var att jag och husse MÖTTE matte och Tor två gånger. Husse blev sur när jag hade lust att vända och springa med dom! Jag fattar inte?! Men det verkar som att man ska springa en SPECIELL sorts bana, ta slingorna i nå´n slags ordning eller så. Hmm, onödigt tycker jag, alla kan väl springa där dom själva har lust? Det vore mycket enklare tycker jag.
Kristina var med och körde. Hon bröt armen i höstas. Det går rykten om att det var Gottes fel, men jag undrar jag vems fel det var egentligen. Som tur är så är hon mycket bättre nu och kunde vara med och tävla!
Det här kortet är från jul när jag myser med världens mysigaste mormor! Snart (nästa vecka i Mora) ska jag få träffa henne och morfar igen. Jippi! Hoppas det blir pastej :)
Gunilla och Niklas måste alltid räkna så noga när de ska åka, så att alla är med. Deär så många i deras familj! Vi är bara två, plus husse och matte förstås, det blir... hmmmm, flera.
Förra helgen var vi på Tröndercup. Den här helgen också förresten och idag vann jag!!! Men bilderna är från förra helgen. Husse monterar pulkan. Pistmaskinen som körde upp spåret. Matte tycker att det är en rolig startskylt.
Här kommer husse och jag i full räsersula! Jag gjorde mitt allra bästa. Men pulkan var faktiskt väldigt tung. Efter ett tag kom det ifatt två justa killar som inte hade någon pulka. Vi sprang tillsammans resten av banan. Det blev lite skönare tempo då, vi tänkte att vi joggar här och snackar lite, istället för att köra så jäkla fort och stressigt jämt. Husse verkade tycka att det var onödigt, men... Aaa, idag sprang jag lite fortare för att han skulle bli nöjd. Då kom jag ikapp två andra snyggingar! Kunde väl ha kört ifrån dem, men jag hade LUST att kuta med dom, sååå... husse blev lite tjurig igen. Suck, men vi vann ju i alla fall! Få se hur jag gör nästa gång. Det beror lite på VEM det är jag kommer ihop med. Är den någon sur och ful typ kanske jag springer ifrån.
Det var lite skönt att komma i mål och bli av med den där pulkan som hängde och slängde efter mig.
Efteråt var både jag och husse lite trötta faktiskt.
So long! Tills nästa gång :)
//Nova
Jag o min söta bror när vi var små...
Ymer är hos oss på fest och har fått baksmälla!
Självblev jag helt utslagen...
Så här sov jag när jag var liten. Jag är fortfarande liten tycker jag...
Ibland måste man fylla på depåerna.
Mina öron var det som växte klart först.
Snö och allt möjligt kul!
Något annat roligt har också hänt. Matte och husse vågar äntligen släppa lös mig igen. Jag tror att det är för att jag visade husse att jag inte springer efter älg längre. Jag tycker verkligen att de är otäcka! När vi såg två stycken härom veckan så var de så skumma att jag sprang BAKOM husse. Älgarna sprang bredvid oss, bara 50 meter vid sidan. Hua. Tor är också rädd för älg! Han och mamma var ute och sprang runt Bränntopp och plötsligt bara stod det en på stigen som vägrade flytta på sig! Tor sprang tillbaks till matte och sedan stod de där jättelänge innan älgen tillslut lufsade iväg in i skogen. Tor måste nästan ha sprungit rätt in i sidan på den... Hu vad läskigt!
Massor av snö!
Men man blir lite trött...
Matte har varit borta etttag. Det var rätt skönt, för då fick Tor och jag ha hennes säng i fred. Hon har varit och hälsat på morfar och mormor. Vi fick inte följa med, för om man ska flyga (som hon gjorde) måste man sitta i en låda. Jag tror inte matte satt i en låda, det gäller nog bara hundar "fnys". Jag skulle ha suttit i cockpitt och tittat på fåglarna där uppe!
Men sen när hon kom hem var det rätt mysigt ändå! Mormor hade skickar med varsin filt till mig och Tor. En röd till mej och en blå till Tor, för mormor säger att jag ändå inte förstår det där med socialt kön. Varma var de i alla fall! Tor höll på att få dåndimpen av värmeslag, men det var bara för att han satt framför brasan. Sen på natten ville han minsann ha både sin och min filt...
En annan rolig sak som har hänt är att min bror och hans kompisar har varit och besökt oss. Vi myste tillsammans och sprang på fjället och busade. Matte och husse och Gunilla och Nicke käkade en massa mat precis som de brukar när de träffas och husse och Nicke drack öl och whiskey så att i alla fall husse snarkade som en gris på natten.
Snart ska vi träffas igen för då ska vi på träningsläger dit där matte, husse och Tor bodde innan jag kom. Bruksvallarna heter det. Det är där i krokarna det finns så mycket "ripor"...
Det här är jag, snygg-Grim och den gamle skrutten Bax (som är lite gubbsjuk av sig och till och med gillar unga tjejer som mig)
Snygg-Grim fick låna min trasa. Tyvärr var han mer intresseradav den än av mej...
Min bror kom aldrig med på någon bild... Men han kan inte gå i trappor (fniss) så här håller Niklas på att bära honom ner till rummet där han sov :)
Ja, det var allt för den här gången! Hoppas att ni har det bra!
Puss o. Kram!
Världens bästa näsa!!!
Det är så häääärligt med hösten tycker jag! Jag måste bara säga det! Det blir så himla mycket lukter och löv på marken och frost i fjällen och massor av fler träningsturer än på sommaren när det är varmt.
Hemma hos oss har fåren kommit ner från fjället. Nu går de i en egen gård, en likadan som jag har. De går alldeles bredvid mig och Tor. Jag tycker inte så värst mycket om dem, men egentligen så är de rätt lika Tor. De har en löjlig pingla runt halsen och de äter gräs. Bläää, gräs kan väl vara okej om man vill rensa tarmen, men annars är det bättre med riktig mat. Om jag kunde skulle jag jaga dem dit pepparn växer! Men nu går ju jag i ett likadant hägn som dom och det är faktiskt lite pinsamt att matte och husse använder fårstängsel till min och Tors gård. Men det är väl för att Tor är så lik ett får antar jag...
Härom helgen jagade jag någonting annat som var mycket häftigare än de löjliga fåren! Matte och husse vill ju att jag ska jaga ripa. Jag är så himla osäker på vad ripa är, men jag vet att riporna finns på fjället. Så när vi var på fjället i Ramundberget förra helgen så tror jag att jag hittade "ripa". Den var brun, hade fyra ben och sprang fort som tusan över stock och sten. Jag hörde nog att husse skrek att jag skulle stanna, men jag tycker han får bestämma sig. Ska jag jaga "ripa" eller inte!? Så jag struntade i honom och satte full fart efter de där fyrbenta filurerna. Jädrans vad det gick! De luktade så spännande och snart hade jag splittrat upp dem så att jag hade ett alldeles lagom gäng framför mig.
Jag blev helt uppslukad av jakten och glömde bort tiden. Plötsligt var det ganska mörkt och det började kurra i magen. Det var då det hela inte riktigt gick som jag tänkt mig. Hade visst sprungit vilse och kom inte alls ihåg vilket håll jag kom från. Jag försökte hitta spåret, men icke sa nicke. Så började det blåsa och blev riktigt kallt, snöflingorna började falla. Typiskt! Jag fick helt enkelt lov att följa det spår jag hittade och som ledde ner i skogen, fast att det inte tillhörde någon i min familj.
Det var hemskt långt, mycket längre än jag hade trott. Ute var det nu väldigt mörkt och kallt och jag var så himla hungrig eftersom jag inte hade fått tag på någon jäkla "ripa".
Till slut, frammåt elvasnåret på kvällen kom jag äntligen ner till civilisationen. Dock var det inte mycket till civilisation där, men i ett hus lyste det och luktade mat, så jag gick dit och knackade på. Eller knackade och knackade, jag gnällde och talade om att jag var... på besök... När de öppnade spanade jag in dem lite, men de verkade snälla så jag klev in. De var superjusta och torkade mig och gav mig en glutenfri macka. De kunde ju inte veta att jag inte är glutenallergiker... Sedan kollade de på mitt halsband och fattade att jag hette Nova. Jag hörde hur mamman i familjen ringde någon och sedan fick jag åka med dem i bilen. Jag somnade som en gris och när jag vaknade var matte och husse där. Det är bra, för jag kan springa vart jag vill och sedan kommer matte och husse och hämtar mig där, det har hänt flera gånger nu. De var så himla glada, jag fattar inte riktigt varför, det var ju aldrig någon fara med mig. Men matte är så där. Okej, det var väl rätt skönt att komma tillbaks, Tor verkade helt stirrig och sedan låg han på mig resten av kvällen.
Jag blev faktiskt ganska trött efter den där turen. Senare fick jag höra att husse och Niklas hade letat efter mig på fjället tills det blev mörkt och att Gunilla fick ta hand om matte och nästan köra henne till psyket. Matte hade träningsvärk i en vecka, för hon hade också letat länge och till och med mormor och morfar hade varit oroliga. 
Jag fick vila och äta i några dagar, men på onsdagen var jag pigg igen och kunde träna. Det tråkiga är att husse har blivit så sträng och jag får inte springa lös längre. Funderar på om det verkligen var ripa det där jag jagade? I så fall borde han väl ha blivit glad??!
Förra helgen var vi i Mora och sprang på en tävling. Husse sa att det gick bra för mig. jag sprang i alla fall så fort jag orkade, men jag kom ändå inte ifatt hunden framför... Tor den stackaren sprang och vråldrog på matte som stapplade fram. Husse var ju i alla fall smart nog att ta cykel, men inte matte inte. I och för sig gillar inte Tor cykel så mycket, men det kan inte ha varit så kul att gallopera runt den där banan med en 70 kilos klump till morsa bakom sig, det fattar till och med jag. Rätt åt matte att hon hade så ont ibenen sen att hon knappast kunde gå!
Nu är vi hemma igen och idag släppte de äntligen lös mig på Brennmyra. Visserligen rekade husse myren där vi skulle kuta först och sen fick vi springa runt, runt på samma ställe. Lite trist! Men jag passade på att jaga en älg en sväng på hemvägen när husse trodde att det var lugnt. Tor den fegisen vände direkt när husse visslade, men jag jagade bort det åbäket innan jag vände. Husse var skitsur när jag kom tillbaks och nu säger dom att jag ska få ström... Jag fattar inte riktigt, vi får väl se vad det blir. Matte pratade allvar med mig i köket när vi kom hem. Det var läskigt och jag ville inte titta henne i ögonen riktigt. Hon brukar nästan aldrig vara sur. Hon ville att jag skulle lova att hålla koll på matte och husse i skogen och inte jaga några djur. Jag lovade, men hon såg inte att jag höll tassarna i kors, ha, ha!
Tidigare i höst var mormor och morfar här och tog med oss på jakt. Jag sprang upp några fåglar, men tydligen var det inte så populärt att jag sprang rätt in i flocken och följde efter fåglarna över hela fjället. Men det var kul! Mysigast var det när vi fikade allihop och morfar hade leverpastej åt mig och Tor. Jag gillar verkligen morfar och mormor!
Så, det är väl lite av det som har hänt sedan sist. Till vardags ligger jag mest och grisar framför brasan. Skönt! Vi har fått nya trasor som är rätt kul, som vi busar med en del och snart ska vi få ny mat också. Mat som man tydligen blir tjock av. Tor kan behövat, men mej går det ingen nöd på. Fast å andra sidan kanske det är bäst att bygga på sig lite ifall att man ska ta sig en så´n där åtta timmars tur igen...
Hoppas att ni alla mår bra och jaga lugnt!
Kram.
Älgjakt och diverse...
Nu har jag flyttat till Norge. Vi bor i ett hus i Selbu och det är riktigt bra faktiskt! Jag och Tor har fått en egen gård att gå i och jag har redan grävt en del rejäla gropar och tuggat sönder några rosenbuskar. De sticker mig och då blir jag sur och biter tillbaks! Tor och jag sover i husse och mattes sovrum på en egen madrass på golvet. Men matte har köpt en ny soffa oxå och den är jättebra för där får vi plats allihop, till och med husse!
Nästan direkt när vi kom hit så for vi på fjälltur till Sylarna. Vi åkte till Storlien och Storulvån. Därifrån gick vi till Sylstationen och tältade. Det var ganska kallt på natten och jag fick sova i mattes sovsäck. Jag fick inte springa lös någonting för det var ren på fjället. Matte o. husse tror att jag jagar ren. Ja, det kanske jag gör. I förrgår tillexempel så kunde jag inte låta bli att jaga en älg. Visst, jag hörde väl att husse inte tyckte att jag skulle springa efter älgen, men det luktade så himla kul så jag kunde inte låta bli. Jag var tillbaks redan efter en knapp halvtimme, men husse var skitsur. Sen kom matte och Tor och dom verkade jättestressade. Själv hade jag lite ont i huvudet för jag hade fått en smäll mellan ögonen. Matte tror att det kanske var älgen, men det är bara jag som vet.
Så igår fick jag träna i sele. Fick dra på husse när han cyklade. Det var inte så roligt förrän vi träffade Tor och matte. Då fick Tor springa lös framför mig och jag sprang skitfort för att komma ikapp. Det gick så klart inte eftersom jag hade husse att dra på, men det var ändå rätt kul. Men idag blev det ingen träning för matte och husse var lite krassliga. Istället har jag och Tor busat i sängen och skällt på de dumma fåren som går på gärdet nedanför oss.
Nu är jag ganska trött, men i morgon bitti ska jag väcka alla ännu tidigare än jag brukar!
Jag, Tor och matte utanför Sylarnas fjällstation.
Här ligger vi och sover i tältet.
Fikapaus.
Min jobbiga bror är på besök...
... Här är han rätt söt faktiskt...
...och luktar gott gör han... eller, hmmm här har han visst inte tvättat sig!
Hejdå!
Tor och Nova badar
Idag fick jag och Tor åka till ett nytt ställe och bada. Det var en långgrund strand och vi fick springa lösa tillsammans. Det fanns inga stora vägar i närheten, så därför var inte matte och husse så stränga på att vi måste hålla oss i vattnet...
Dom kastade pinnar åt oss, men Tor vågade inte springa efter dem, för han visste att om han fösökte så skulle jag hinna före. Jag är mycket bätre än Tor på att simma. Han är rentav en riktig badkruka! Men så höll husse fast mig så att jag fick starta mycket senare. Taskigt! Fast jag hann före till pinnen i alla fall :)
Hemma håller matte och husse på att lägga saker i stora lådor. Jag tror det är för den där flytten som jag pratat om. Matte säger att det ska komma en lastbil och hämta allting, men jag ska få åka i våran bil och slipper att bli packad i en låda. (Det är inte kul säger matte, för det har hon varit; packad i en låda alltså.) Dit där vi ska flytta finns en ännu längre strand än den vi var på idag. Det enda är att vattnet är lite kallare. Jag har badat där förrut och en gång, det var förra året, campade vi på den stranden. Men då var det verkligen iskallt i vattnet!
Nu ska jag äta. Jag är hysteriskt hungrig för maten är två och en halv timme försenad tack vare badet...
På söndag kommer min bror och den andra Tor och dom andra... Det blir kul!
Kram.
En härlig dag!!!
Förut i veckan har jag bara badat lite. Det är väl skönt, men inte alls lika roligt som att springa. När solen går ner och det blir lite svalare brukar jag träna själv i gården. Jag tar 14 varv ungefär, lite beroende på hur jag känner det. Men om katten är där, eller skatorna, då jäklar!
Jag var och hälsade på min bror i onsdags. Det var kul att få träffa honom efter så lång tid. Han hade vuxit upp lite och var inte riktigt lika barnslig som förut. Men vi fick inte busa löst för matte är så orolig att jag ska slita av korsbanden. Hon har fobi för att jag ska skada mej, hon fattar inte att jag har koll.
Nu har jag fått ducha och jag misstänker att jag får ligga i buren medan Tor ska ut. Supertrist! Men sen när dom kommer hem blir det bus igen, fast när Tor har tränat brukar han vara så sur och bara sova hur mycket som hellst. Men jag vet allt hur jag ska bära mig åt för att få fart på honom. Jag biter honom i öronen och sen tar jag fram trasan och mallar mig med. Det slår aldrig fel, han går alltid igång på det!
Min mormor och morfar var här och hälsade på för matte fyllde år, eller fyller eller när det nu var. I vart fall så var de här och jag väckte den klockan 10 i morse. Morfar är skitkul och mormor har alltid något got med sig som vi får smaka! Men nu har de åkt hem till sig.
Ja, ja. Sen har jag hört rykten om att det ska bli grillkväll här med alla oss hundar samlade; Jag, Tor, Tor, (dom är två) Grim och Tyra, Bax och min bror Ymer, Algot och Fabbe. Hoppas alla kommer och att det inte dröjer så länge. Jag gillar dem allihop, men Tyra och jag brukar inte umgås så mycket...
Hejdå så länge!
När jag var liten...
Den här bilden är från när jag var lite mindre än vad jag är nu. Nu är jag stor! Fyller två år i september faktiskt!
Idag har det varit ganska svalt och jag fick (äntligen!) följa med husse ut och springa. Det var så skönt och jag gav järnet! När jag kom hem och hade duchat kände jag mig jättebusig, men då blev matte sur och stängde in mig i ett rum tills jag hade lugnat ner mig lite :( Hon är så onödig tycker jag... man får inte göra någonting!
Jag har varit lite sjuk för ett tag sedan. Hade ont i magen och så. Det var livmoderinflammation sa dom. Jag fick göra en operation och ta bort den. Efteråt var jag verkligen jättetrött i nästan en vecka. Sedan tog de bort stygnen och jag kände mig mycket piggare. Nu mår jag jättebra!
Snart ska vi flytta till Norge. Jag har varit i Norge några gånger och för några veckor sedan var jag och tittade på huset där vi ska bo. Det var rätt ok och vi ska få en egen gård precis som vi har nu, fast kanske inte riktigt lika stor. Men jag hoppas i alla fall att de inte har några katter där, för det har vi här och dom gillar jag inte riktigt. De har liksom inte någon respekt utan går omkring och kissar i min gård! Jag brukar jaga bort dem om jag får syn på dem.
Min bror Tor är från Norge. Fast inte från det stället som vi ska flytta till, men han har bott där förut, med en annan hund som hette Sixten.
Matte och husse säger att jag ska få jaga. Dom tycker att jag har en "bra näsa" och tror att jag kan bli duktig på att jaga ripa. Jag vet inte riktigt vad ripa är, men det ska nog ordna sig...
Nu är jag trött och Tor och jag ska gå och lägga oss i våran säng. Fast oftast får inte han plats för jag vill sträcka ut mig lite. Då brukar han lägga sig i buren och jag får hela sängen för mig själv.
Hoppas att det regnar i morgon också så att jag får träna! Sen på onsdag ska jag hälsa på min riktiga bror Ymer. Det ska bli kul!
Go´natt.
